Kulturpolitikens förutsättningar i Bergslagen förändras. Andan från 1974 års kulturpolitik, att kulturen behövde spridas i landet både geografiskt och klassmässigt, finns fortfarande kvar. Denna vänstervision handlade i grunden om att kultur är frigörande för människan och att alla borde få tillgång till kultur oavsett bakgrund. Det hände sedan väldigt mycket spännande lokala kulturaktiviteter på många olika platser i Bergslagen på 1970- och 1980-talen. På senare tid har även partierna högerut lämnat vissa kulturpolitiska avtryck. Den gamla alliansregeringen genomförde 2011 en administrativ reform utan några betydande innehållsliga förändringar. Den kallas ofta för "Kultursamverkansmodellen" och innebär i korthet att kulturmedel som tidigare fördelades direkt av staten nu fördelas av regionerna/landstingen. Denna "modell" infördes i Örebro län 2012. Samtidigt har framför allt de mindre kommunernas engagemang i kulturfrågor minskat.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Nu har Sverigedemokraterna, som befinner sig ännu längre ut på högerkanten, börjat mobilisera i kulturfrågor. De vill att vi ska avlägsna böcker på andra språk än svenska i våra offentliga bibliotek. De vill också minska det statliga stödet till folkbildning och museer. Dessutom torgför de idén att ta fram en lista på vilka konstnärliga verk som är extra "svenska" och som skolorna ska betona i sin undervisning. Det kallas "Svensk kulturkanon". Visst är det ruggigt? Att ta politiska beslut på vilken konst som är okej eller inte ger ju mycket obehagliga associationer till 1930-talets auktoritära regimer. Kulturpolitiken är alldeles för viktig för att lämnas som ett verktyg för rasister att exkludera vissa delar av befolkningen.
Parallellt med att många av Bergslagens mindre kommuner tappar kompetens och resurser för att genomföra en lokalt förankrad kulturpolitik har det nybildade Region Örebro län tagit på sig den kulturpolitiska ledartröjan. I måndags diskuterades den regionala kulturpolitiken i regionen utifrån förslag om revidering av kulturprogrammet. Det har tidigare antagits efter ett gediget arbete bland kommuner, institutioner och kulturaktörer i hela länet. Men Sverigedemokraterna ville nu stryka en formulering om att nyanlända är en särskilt viktig grupp inom kulturpolitiken utifrån ett inkluderande perspektiv. Motiveringen som kortfattat framfördes var att man inte skulle göra skillnad på folk. Smaka på det! Sverigedemokrater vars bärande ideologiska idé är att skilja på folk och folk vill helt plötsligt, när nyanlända skall uppmärksammas, INTE skilja på folk. Torbjörn Alin (C) var gudskelov snabbt uppe i talastolen och betonade vikten av att prioritera våra nyanlända. Integration behöver ju förstås som ett möte, som integration från två håll. Det finns uppenbarligen kloka centerpartister i kulturfrågor.
I ljuset av alliansregeringens administrativa reform och Sverigedemokraternas ambitioner att exkludera viss kultur och vissa befolkningsgrupper blir kulturens existensvillkor i den regionala periferin en brännande fråga. I regionens riktlinjer för kulturutvecklingsmedel finns fortfarande en olycklig instruktion till kulturtjänstemännen att regionen inte ska gå in med mera resurser än vad kommunen gör där verksamheten genomförs. Detta begränsar möjligheterna för utvecklingsprojekt i våra mindre Bergslagskommuner som ofta inte har råd att budgetera stora summor för kulturevenemang och projekt. Förutom att förutsättningarna att bedriva kulturverksamhet därmed blir betydligt mer begränsade jämfört med exempelvis regionhuvudstaden Örebro kan det kan få andra oönskade konsekvenser. Det går också stick i stäv med regionens ambitioner att stärka hela regionen Örebro län. Det finns fortfarande en hel del viktiga förbättringar att göra i den regionala kulturpolitiken i vår region.
