Kanske tänkte de att genomslaget skulle maximeras under julis lågfrekventa nyhetsflöde. Den tillfälliga känslan av framgång som förmodligen infann sig efter den enorma medieuppmärksamheten efter presskonferensen på Moderaternas ­kansli den 26 juli förbyttes snabbt till motsatsen. Statsministerns snabba, rimliga och snygga regeringsombildning skapade i stället en bild av ­Alliansen som förlorare.

IT-läckan är allvarlig så klart och lagbrott har begåtts med hänvisning till en angelägen upphandling. Grundproblemet är att känsliga uppgifter blir otroligt sårbara på grund av outsourcing och privatisering.   

Bakgrunden till detta problem är inte i första hand enskilda ministrar i den socialdemokratiska regeringen som den så kallade ”Alliansen” och Sverigedemokraterna vill påskina. Det handlar ju om över 20 års förvaltningspolitik som har präglats av privatisering och nyliberala föreställningar om att marknadsinriktade styrmodeller alltid är lämpliga för offentlig verksamhet.

En politik som tyvärr länge har bedrivits av både borgerligheten och socialdemokratin och som vi i vänstern ihärdigt har kritiserat. ­Resultaten vet vi med oönskad tydlighet; skattemedel som går till privata vinster och ett betydande New public management-elände som yttrar sig som styrningsproblem i offentlig sektor. Genom misstroendekraven belyste nu även Moderaterna själva, som aggressivt har ivrat för ­privatiseringar sedan 1980-talet, att rikets säkerhet har äventyrats med anledning av outsourcing av IT-verksamheten på Transportstyrelsen. Tack för det!

Men i stället för att diskutera det verkliga problemet, privatisering, så vill de avsätta ministrar och därmed skapa en regeringskris. Hittills är det bara Sverige­demokraterna som längtat efter regeringskris. Nu verkar även Moderaterna, som tidigare allvarligt har närmat sig rasisterna i Sverigedemokraterna i andra frågor, vilja detsamma.

Visst är det viktigt att saker och ting går rätt till. Därför ser vi fram emot en grundlig utredning kring vad som har hänt. Men hur står det till lokalt i Bergslagen då med saker som borde gå rätt till? Varför tyckte inte Moderaterna att det var viktigt att reda ut hur det gick till när parti­kamraten  Christina Johansson i Hällefors lyckades tillskansa sig ett kommunalrådsarvode utan ett politiskt beslut i kommunfullmäktige?

Varför vägrar den social­moderata ledningen i Hällefors erkänna förvaltningsrättens fällande utslag kring de egna bristerna? Hur kunde man bryta mot lagen gällande upphandlingarna när Ernst besökte Björskogsnäs? Och varför har Hällefors som nästan enda kommun i hela landet fortfarande ett privatiserat bibliotek som kostar mer än vad det skulle göra i kommunal regi? Vi behöver ta itu med privatiserings­ivern och outsourcingen även här hemma i Bergslagen. ­Semestern är över.