Några medelålders män fick under en kort period i slutet på 1900-talet igång någon slags imagekampanj för att bilden av Hällefors skulle förändras. Så småningom uppfanns parollen ”Från Ståltid till Måltid” som sammanfattade en önskad bild av bruksorten Hällefors. Negativa berättelser om de vanliga arbetarna torgfördes samtidigt som böcker skrivna av den amerikanske konsulten Richard Florida sattes i händerna på kommunens näringslivspersonal. Här odlades föreställningar om nödvändigheten av att attrahera ”den kreativa klassen”. Hög utbildningsnivå och en stor andel homosexuella var utmärkande för den nya eliten i den nya kulturekonomin menade Florida och utgick från erfarenheter från västeuropeiska storstäder. De medelålders männen verkade köpa hela paketet och vissa upplevde nog Hällefors och Grythyttan som lite flashigare och fräschare än förut. Kommunen blev nog lite mer attraktiv. Frågan som få tänkte på att ställa var – attraktiv för vem?
Jag menar inte att helt dissa detta arbete. I sin aningslöshet var det lovvärt och det gav en del frukt. Det visade framför allt att arbetet med att skapa en kommunal identitet utåt har viktiga sammanhållande effekter inåt samtidigt som det kan exkludera många kommuninnevånare. Här finns en viktig läxa att lära, vårda bilden av den egna kommunen men se till att alla får plats i den. Problemet är att högerkonstellationen som i dag utgör den politiska ledningen i Hällefors inte verkar prioritera den läxläsningen. Allt sedan Christina Johansson (M) själv orkestrerade sin palatsrevolution våren 2013, med den egna kommunalrådsposten i sikte, har bilden av Hällefors påtagligt försämrats. Socialdemokraterna stödde det hela och bidrog med toppstyrning och stängda dörrar. Den välrenommerade designutbildningen FIDU flyttar nu till Örebro och kompetenta kommuntjänstemän har köpts ut eller jagats bort. Förvaltningsrättens fällande domar kring det extra kommunalrådet har förknippat bilden av Hällefors med olaglig hantering och felaktigt utbetalda politikerarvoden. Det andra kommunalrådet Jernberg (S) uttrycker nonchalans mot domar och granskningar. Kommunen har tvingats att betala hundratusentals kronor för att man inte har skött sina åtaganden inom omsorgen. Den statliga myndigheten Konkurrensverket påpekar att Hällefors kommun inte har följt regelverket i fråga om offentlig upphandling i Björskogsnäs. De lokala företagen fick aldrig vara med. Kommunen krävs återigen på dryga böter och granskningen fortsätter kring hur man har handskats med Formens hus. Samtidigt har den politiska oppositionens arbetsmöjligheter begränsats kraftigt. De som tycker något annorlunda än kommunalråden målas ut som gnällspikar och bråkstakar eller i värsta fall som nån slags sabotör. Att på östeuropeiskt maner försöka tysta alternativa synpunkter ligger inte precis i linje med lärdomarna att inkludera lokalsamhället.
Bilden av Hällefors behöver verkligen förbättras. När kommunstyrelsen äntligen häromsistens diskuterade frågan blev frågan som vanligt illavarslande snäv. Det är vägskyltar och vägvisning som skall förbättras. Inga signaler på självinsikt av det egna agerandet eller kommunalrådens ansvar. Kring den oroväckande neddragningen på Ovako ser vi inga politiska reaktioner av vikt. Inte ens påminnelsen om att designverksamheten, som också har flytt orten, inte längre ska berättas om i turistbroschyren verkar hjälpa. Ska man förstå detta som en motståndshandling mot kultursatsningarna och den positiva bilden Hällefors/Grythyttan? Och vad är i så fall alternativet?
