När jag skriver det här är det valborg och när du läser har första maj passerat. Jag hoppas att det blev en värdefull dag för dig, för samhället och för kommande generationer. Första maj handlar om att kollektivt drömma lite, om att blicka framåt. En del drömmer om sin egen omedelbara framtid, kanske om altan, utekök eller bara att få gå barfota i gräset. Andra drömmer för hela samhället, om bostadsbyggande, om dagligt bröd åt alla och om frihet och demokrati. Våren lockar fram lusten att planera för framtiden.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Om jag blickar lite framåt i mitt eget liv blir detta, om jag räknar rätt, min tredje sista ledare i ETC. På egen begäran slutar jag. Det kommer att bli en lättnad men också en sorg. Jag tycker om att skriva. Jag har fått så mycket positiva kommentarer. Jag är stolt över att vara en liten del av ETC och av det som brukar kallas vänster-, miljö- eller feminismrörelser men som för mig mest är sekulära ord för konsekvensen av min tro. Jag anser att det Jesus predikade för 2 000 år sedan i dag betyder sådant som jämlikhet mellan könen, omsorg om naturen och social rättvisa. Och jag anser att ”vänsterblocket” är de som bäst verkar för detta. Det är mitt ställningstagande och inte Svenska kyrkans eller Ljusnarsbergs församlings och det finns andra kristna som tolkar sin tro på annat sätt.
Som präst bör man inte trampa någon på tårna. Det är naturligtvis omöjligt men en får göra så gott det går. Det hindrar mig ibland från att skriva vad jag tänker. Som präst vet en dessutom saker som inte bör komma fram från just prästen och det vill jag självklart inte skriva om. För det tredje tillbringar jag för mycket tid vid datorn ändå och det tar emot att sätta sig ner en kväll eller helg och skriva. I synnerhet när jag inte vet vad jag ska skriva om och mitt största bekymmer börjar verkligen bli att komma med nya ämnen. Jag har ”tyckt slut” på dem just nu. Av dessa anledningar kommer det att bli en lättnad att sluta skriva ledare. Kanske hittar jag om ett tag ett annat sätt att uttrycka mitt samhällsengagemang.
Första maj är passerad, arbetarrörelsens stora högtid som sammanfaller med valborg och något slags allmänt vårfirande. På hösten har vi allhelgonahelgen som har utvecklats starkt de senaste årtiondena, från att ha varit en ganska liten dag på kyrkoåret till att bli en slags folklig minnesdag, en dag för tillbakablickar och stillhet, ljuständning och högtidlig hågkomst inte bara av egna släktingar utan också av tider som flytt och av det samhälle som har varit. Det vore mäktigt om valborg-första maj kunde bli en liknande folklig högtid, men inte för tillbakablickar utan för framåtblickar, för hopp och ljus och drömmar, inte bara på privat nivå utan för samhället, kanske om jämlikhet, rättvisa och det allmännas bästa. Hur vill du att Sverige, Bergslagen och din egen kommun ska fungera om några år? Vad är viktigt för att du ska trivas och för att du ska leva i ett samhälle som du trivs med och är stolt över? Alla förändringar börjar med en idé.
