Saras sagor – berättelser från Bergslagen

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Historierna har levt vidare i generationer genom storytelling. Men alla som berättar en historia gör det på sitt eget sätt och poängterar olika saker. Lägger till eller tar bort uppgifter för att göra berättelsen till sin eller mer levande. Det gör att en berättelse ändras varje gång som den förs vidare muntligt. Vilket jag tycker är jättespännande, men viktigt att tänka på när man lyssnar. Det är viktigt med källkritik när man lyssnar på en berättelse, påpekar hon. 

Sara Sporre är intresserad av historia och letar hela tiden efter nya berättelser, gärna från Bergslagen. Många av berättelserna kommer från böcker som hon har läst om gruvorna och bergshanteringen i trakten. 

– Jag märker att en del berättelser återkommer. Personer och platser varierar men storyn är den samma, säger hon. 

Hon letar även i Lindesbergs kulturhistoriska arkiv som ligger i källaren under biblioteket. Där finns mängder av historiska dokument, detaljerade räkenskapsböcker från gruvor och andra lokala näringar, tidningsartiklar och bildarkiv med mera. 

– Arkivet är en guldgruva, där har jag hittat många historier. 

Hon skriver även en del berättelser själv. 

– Men jag tror inte att jag har berättat någon av mina egna historier i radion, säger hon.

Intresset för sagor och muntliga berättelser väcktes tidigt.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Jag växte upp i en tid då många historier som riktade sig till barn var socialrealistiska, som Lilla Sparvel och böckerna om Elvis. Jag tyckte mest synd om barnen i de böckerna, säger hon.

Annat var det hos farmor, som hade en fantastisk sagoröst och sagosamlingen Min skattkammare. Som bland annat innehöll Elsa Beskows saga om Tripp trapp trull och jätten Dum-Dum. 

– Jag älskade den sagan. Farmor var fantastisk på att förställa rösten när hon läste sagor. Att höra henne berätta var världens bästa verklighetsflykt. En gång fick farmor läsa så många sagor att hon tappade rösten, avslöjar Sara Sporre. 

Hon har själv fört traditionen vidare genom att leva sig in i berättelsen och förställa rösten efter olika karaktärer när hon läser sagor för sina egna barn. 

Tidigt teaterintresse

Att spela teater är ett annat intresse som Sara Sporre också började med som barn. Hon var med i flera teatergrupper under skoltiden. 

– Jag var även med i olika amatörteatergrupper efter gymnasiet. Jag älskar att stå på scenen och spela teater. Paradoxalt är jag rätt blyg, så ibland blir jag jättenervös så att allt blir blankt innan jag ska upp på scenen.

Sara Sporre är utbildad kulturvetare. 2004 flyttade hon till Nora och två år senare började hon att jobba som muséepedagog på Bergs- och järnvägshistoriskt centrum, BJC i Nora. Ett yrke som gick att förena med hennes intresse för berättelser och teater genom att bland annat ordna dramatiserade historielektioner för skolbarn. 

– Att berätta historier består av två delar för mig. Dels ingår det i mitt yrke, dels älskar jag att stå på scenen och möta människor.