En av de första situationerna där jag märkte en skillnad mellan det tyska och svenska samhället var en händelse på ostkaféet i Bredsjö. Där satt en mamma och pratade med en väninna medan pappan lekte med barnet. Men det var inte bara en plikt han utförde på något sätt utan han var verkligen kreativ i leken och båda två, barnet och pappan, hade det riktigt roligt. Jag var jätteimponerad av den där pappan och frågade mig om sådana engagerade pappor är det normala här i Sverige. Delar svenska par ansvaret för barnen lika?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I Tyskland är jämställdhet mellan könen ett stort tema bland unga par. Många försöker dela ansvaret för barnen, men oftast lyckas de inte. De går in i förlossningsrummet som lika parter och kommer ut som föräldrar från 1950-talet. Det är kvinnan som tar föräldraledighet. Argumentet är ofta att hon ändå tjänar mindre och då drabbas inte hushållets ekonomi så hårt om mamman stannar hemma, för i genomsnitt tjänar tyska kvinnor 67 procent av vad männen gör. Ifall barnet lyckas få en plats i förskolan (trots att det är en rättighet är det fortfarande ett stort problem att få plats i städerna) börjar mamman jobba igen, men bara deltid förstås – man vill ju inte lämna barnet i främmande händer hela dagen. Och när barnet är sjukt är det självklart mamman som stannar hemma. Då låter det vanliga argumentet: ”Barnet känner sig ju mycket mer trygg med mamma i närheten.” Det är lätt att föreställa sig vad allt det här betyder för drabbade kvinnor: Adjö till avancemang och karriär. Adjö till en bra pension.
Medan jag skriver det här börjar jag ifrågasätta min upplevelse på ostkaféet. Jag har ju bara erfarenhet från en särskild miljö. Så jag blir nyfiken och letar efter lite fakta och siffror. Hur ser det ut med kvinnornas tillgång till makt och pengar? Vem styr landet? Vi har som bekant en kvinnlig kansler i Tyskland, men när man tittar närmare så ser man att det finns bara 32 procent kvinnor i tyska riksdagen, Bundestag. I den svenska riksdagen däremot sitter 47 procent kvinnor. Löneskillnaderna mellan könen (gender pay gap) i Sverige ligger på 14 procent, i Tyskland är det 23 procent. Och risken för ensamma föräldrar att hamna i fattigdom (och det är en risk som mest gäller kvinnor i bägge länderna) ligger på 18 procent i Sverige och 30 procent i Tyskland.
En annan situation där jag blev överraskad över kvinnornas beteende var på mitt första bymöte i Bredsjö. Flyktingar hade nyss flyttat in i Bredsjö Herrgårdar och alla i byn var inbjudna för att få allmän information om boendet. Det fanns många kvinnor som uttalade sig, yttrade tydliga åsikter och vågade säga ifrån om de inte höll med om någonting. Helt annorlunda än på mitt förra jobb i Tyskland. Jag var anställd hos en internationell social organisation. Vi hade möten med deltagare från hela Europa, mest kvinnor. Men vem var det som tog till orda på mötena? Det var nästan uteslutande män! Men är det verkligen svenska kvinnor som är så annorlunda? Kanske är det män som gör skillnaden. Det verkar som att män inte känner sig så hotade när de träffar en självsäker kvinna, inte ifrågasätter sin egen position. Och precis det möjliggör för kvinnor att bete sig annorlunda.
Ni kanske tycker att jag ser allt för positivt? Att jag i stället skulle peka ut det som inte alls är så jämställt? Kanske. Men det är också viktigt att se det som fungerar. Jag tror att när det gäler jämställdhet finns det mycket som fungerar jättebra i det här landet. Så ta kvinnodagen på onsdag som en anledning att fästa blicken på det. Ni har redan nått mycket. Fira det och var stolt över det – och fortsätt kämpa för mer jämställdhet dagen efter.
