BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Demonstrationen som de afghanska ungdomarna håller på Medborgarplatsen är när jag skriver den här texten inne på sin 15:e dag och kampen för att få regeringen att sluta utvisa människor till det problemdrabbade landet i södra Asien verkar inte på långa vägar vara på väg att svalna. De afghanska ungdomarna och övriga supportrar är starkt övertygade om sin sak, och det med rätta. Det som inte är lika positivt är det hot och våld som demonstranterna har utsatts för. Först kastade nazister in pyroteknik bland deltagarna och därefter har det arrangerats motdemonstrationer där nationalister hånat människorna i huvud-demonstrationen och skanderat hatiska ramsor.

Den rasismen vi har fått beskåda på Medborgarplatsen i Stockholm är ingen isolerad händelse. Attityderna finns här bland oss i skrivande stund, vad som däremot är beklämmande är att jag som ungdom uppfattar hatet och nonchalansen som starkare bland den äldre generationen. Människorna som ska vara våra förebilder och forma oss till att bli bra människor bär på fördomar och aggressioner som vi borde lämnat 1945.

Just därför är frustrationen och sorgen jag känner över motståndet som demonstranterna i Stockholm fått utstå applicerbar på vilken annan ort i Sverige som helst, även Lindesberg. Ni finns här också, jag har hört hur ni pratar på stan och jag har sett hur ni skriver i lokala Facebook-grupper. Det är en tragisk utveckling vi står inför. Därför skriver jag den här texten, för att jag hoppas att ni som läser det här och bor i Lindesberg med omnejd tillsammans kan hjälpa mig och andra att motarbeta sådana här mörka krafter. Det kan vara i lunchrummet, på en släktmiddag eller när du hör att någon far med osanningar ute på ett av stadens kaféer. Låt bara människorna som redan behövt genomgå ett helvete på jorden få lugn och frid, det är allt jag önskar.