Jag visade katalogen för en kompis och hon var imponerad.

– Det finns en likadan postorderhandel i Sverige, säger hon, men sortimentet är bara en bråkdel av vad jag ser här.

Ja, I Tyskland har begreppet ”eko” blivit mainstream. Det finns i alla så kallade supermarkets (även på landet och även i de billigaste som Lidl) ett stort utbud av ekologiska varor. För att inte inte prata om eko-supermarkets. Föreställ er, hela Ica i Hällefors med bara ekologiska produkter! I min hemstad, Bonn, en stad i Malmös storlek, finns det åtta ekologiska supermarkets, fyra oberoende ekologiska affärer samt fyra ekologiska gårdsbutiker i området (Ni märker redan, jag börjar svärma.)

Allt började med den ekologiska proteströrelsen under 1980-talet. Jag minns fortfarande den där tiden tydligt. Mina grannar flyttade direkt från kollektivet i staden till den by jag bodde i som barn. Ett stort ”Kärnkraft, nej tack!”- klistermärke prydde deras dörr. De hade en kvarn hemma, åt hirsgröt och i kylskåpet levde en konstig, lite äcklig, växt – en kefirsvamp. Fastän vi bodde på landet så fanns det i den lilla grannstaden en ekologisk kollektivägd affär.

– Samma rörelse fanns ju också i Sverige, sade min väninna när jag berättade mina minnen.

– Verkligen? Men hur är det möjligt, att ­rörelsens inflytande varit så olika i Sverige och Tyskland? ­undrade jag.

– Kanske för att ni tyskar gör allt vad ni gör mycket noggrant, svarade hon med ett flin. Eller för att Tyskland är en större marknad. Då har även en liten rörelse chans att utvecklas, funderade hon vidare

Jag ser en mycket grundläggande orsak till varför det utvecklades så olika i Sverige och Tyskland. I Tyskland är naturen för de flesta någonting som är långt borta. Kontakt med naturen finns mest genom organiserade aktiviteter och man lär sig från början att naturen är en begränsad och sårbar resurs, någonting man måste skydda och vårda. Här upplever jag umgänge med naturen som mycket mer självklart, den finns bara. Man lever med den och i den. Medan man propagerar i Tyskland ”tillbaka till naturen” känns det nästan som om svenskarna inte ens har lämnat den.

Tyskland är ju också ett mycket mer tät­befolkat land. Det finns inte så mycket natur kvar, något som märktes redan i slutet av 1800-talet. Redan så tidigt fanns det satsningar som kritiserade industrialiseringen, urbaniseringen och materialismen. ”Naturtillståndet” var i stället målet. 1899 grundades första naturskyddorganisationen i Tyskland. 1920 följde det första naturreservatet (första reservatet i Sverige 1964). Den tidiga naturskyddsrörelsens inflytande på det tyskspråkiga området var extremt stort och många av deras idéer praktiseras än i dag.

Kanske är det verkligen detta inflytande av mitt kulturarv som gör att jag, även efter nästan två år i Sverige, fortfarande saknar ­ekologiska affärer och alternativa produkter. Hjälp mig att lindra min hemlängtan. Var hittar jag mumsiga vegetabiliska pålägg, större mängder av olika spannmål eller betalbar natur­kosmetika? Hör av er! Bra tips belönar jag gärna med en limpa hembakat bröd, självklart gjort av nymalet fullkornsmjöl från min egen kvarn.