Sedan 2012 har arbetet pågått med att återskapa 1920-talets Lindesberg i miniatyr. Modellen upptar numera ett helt rum innanför entrén till Blombergska gården. Det är en sällsam syn som breder ut sig på bordet med ringlande kvarter och byggnader som har återskapats in i minsta detalj. Fönsternischer, sluttande tak, odlingar och rabatter.
Nog måste modellbyggarna från Linde fornminnes- och hembygdsförening, gjort liknande saker tidigare?
– Nej, ingenting. Vi har arbetat upp det, säger Cicki Eriksson.
Kanske har det faktum att de har gått in i projektet utan förkunskap, bidragit till förmågan att hitta lösningar utöver det vanliga? Ingegerd Olofsson håller upp en samling små, naturtrogna vinterträd. De är tillverkade av innanmätet på kablar som har tvinnats och böjts.
– Vi målar och klipper dem till rätt format och höjd. Man kan använda blåbärsris också, säger hon.
Uppmärksammat projekt
Varannan vecka träffas modellbyggarna för att arbeta med modellen. Samtidigt passar de på att hälsa besökare välkomna. Projektet har blivit omskrivet i dagstidningar och hobbymagasin, och nyfikenheten bland allmänheten är stor. Under intervjuns gång kommer intresserade både från intilliggande städer och från orten.
– Det här är ju historia, det är superkul. Många som kommer hit känner igen sig, säger Cicki Eriksson.
På hembygdföreningens hemsida finns en avdelning som visar hur byggnaderna i Lindesberg såg ut förr och nu. På Blombergska gården räcker det att öppna dörren. Vi går ut på innegården där Cicki pekar mot ett hus hon nyligen har visat i miniatyr, gamla Bärgslagsposten. På 1920-talet tronade det uppkäftigt rödmålat med hög spira på sitt torn. Nu för huset en mer anonym tillvaro med flagnande färg på fönsterkarmarna och gulbeige putsad fasad.
För att få en så exakt återgivning som möjligt av staden har gamla kartor och flygfoton studerats. De flesta svartvita, vilket har utmynnat i en hel del detektivarbete.
– Det har också gjort att vi har lärt oss om vilka färger som var moderna olika tider. På 1910-talet var det mycket putsat, gärna grått med vita linjer. På 1920-talet byggdes det en hel del i tegel, innan dess var det mycket timmer, berättar Cicki.
Just nu avslutas arbetet med kvarteren Käglan och Gripen. Först har underlaget tillverkats, spacklats, slipats och målats. Därefter ritas kvarteren upp. När alla husen är byggda tillverkas trädgårdarna. Allra svårast är det att passa in taken, säger Cicki.
– De lutar åt så många olika håll och det gäller att få det rätt.
Åsikterna om modellen går isär
Efter fem år med modellbyggande börjar Linde fornminnes- och hembygdsförening ana ett slut på projektet.
– Vi räknar med att hålla på cirka ett år till. Då är vi färdiga, säger Cicki Eriksson.
Ett faktum som får Ingegerd Olofsson att sucka högt.
– Jag önskar vi kunde fortsätta. Det är så trevligt, som ett lim som håller oss samman.
Tidigare har föreningen fått kommunala bidrag till hyran. 2017 har pengar till ändamålet skjutits till från Sparbankens stiftelse. Var modellen ska förvaras efter att sista byggnaden har kommit på plats är än så länge oklart. Intresset från kommunen att hitta en lokal har hittills varit ganska ljumt, menar Ingrid Nordmark, styrelseordförande.
– Vi har haft ett par sammanträden där vi har fått svaret att det är vårt ansvar. Det finns olika åsikter om det är en sevärdhet eller inte.
