Hoppa till innehållet

ETC Bergslagen

Debatt: Livet på autopilot

Det är lätt att autopiloten går på utan att vi tänker på det; vi noterar, registerar och hanterar situationer mekaniskt, skriver Jesper Häggman.
Det är lätt att autopiloten går på utan att vi tänker på det; vi noterar, registerar och hanterar situationer mekaniskt, skriver Jesper Häggman. Bild: Bild: Erik Mårtensson/TT

ETC Bergslagen.

Jag läste för ett tag sen en insändare i ETC Bergslagen på temat liftande. Varför det är så förtvivlat svårt att få lift idag?
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Bergslagen som står för åsikten.

Som van bilist men mera ovan liftare tänkte jag att jag angripa frågan (kanske mest den filosofiska) från en bilists perspektiv. Anledningen till att bilister inte plockar upp liftare behöver ju inte ha så mycket med feghet eller teknikberoende att göra, nej jag tror faktiskt att de ofta är underordnade förklaringsmodeler. Istället handlar det om själva körandet i sig. 

Ibland hör jag folk beklaga sig över dötiden det innebär att köra bil, eller sitter bredvid någon som agerar ut på temat ”vilken jävla idiot” eller ”kärringar ska inte ha körkort”. Det kan ge upphov till missuppfattningen att de flesta av oss inte gillar att köra bil. Det gör vi nämligen om du tänker på det. Varför? Därför att det är en syssla som oftast kräver lagom mycket mentalt (och lite fysiskt) arbete att utföra, utan att det blir jobbigt. Lägg dessutom till de tydligt avgränsade reglerna och den klara målbilden, att komma fram. 

Så långt körandet som syssla, vilken kan vara trevlig i sig; men det som verkligen gör bilkörandet känslosamt för många (tänk på bensinskatt nu) tror jag är känslan av kontroll det ger upphov till. Du bestämmer riktning, mål och metod utifrån de givna förutsättningarna; och dessutom, du kan inte vara någon annanstans eller göra något annat. Att köra bil erbjuder en nyttig och nödvändig aktivitet som du har kontroll över endast genom att fokusera lagom mycket på den, där i ligger det avslappnande i att köra bil, den där vardagsfriheten som jag lika ofta hör folk prata om i samband med bilkörande. Det är en stark känsla som bara blir viktigare och viktigare i en allt snabbare livsmiljö. Flödet av information och intryck blir lätt fragmenterat och förvirrande och mycket energi måste läggas bara på att hänga med, hålla jämna steg.  

Bilkörandet blir en oas i öknen där du kan vila din trötta hjärna. En chans att sätta hjärnan på autopilot. Där i ligger njutningen och problemet. Det är nämligen lätt att autopiloten går på utan att vi tänker på det; vi noterar, registerar och hanterar situationer mekaniskt. Det är njutningsfullt eftersom det går efter invand rutin, men endast på ett ”Du sköna nya värld”-sätt, genom att döva snarare än vitalisera. Att registrera och hantera något är inte detsamma som att uppleva det, och om du funderar lite på det så är de stunder du minns de då du var fullt medveten och alert på nuet. Med det här vill jag bara säga att du väljer hur öppen du är för sådana upplevelser genom att ibland anstränga dig lite mer än bekvämt och helt enkelt stänger av den där autopiloten ett tag. Och ja, varför inte ta det som metafor, plockar upp en liftare.   

Ämnen i artikeln