Ledare. Ronnie Edvardsson .

2017-07-10 06:00
Efter att väskan hade glömts ombord på SJ:s tåg ville SJ hellre se en förlustanmälan på nätet än lyfta luren och lösa saken direkt, skriver  Ronnie Edvardsson. Bild: Jon Olav Nesvold
Efter att väskan hade glömts ombord på SJ:s tåg ville SJ hellre se en förlustanmälan på nätet än lyfta luren och lösa saken direkt, skriver Ronnie Edvardsson.

Sommartrubbel med de stora företagen

Smaka på den. En kille på två månader ska betala fullt pris för att sitta och bli ammad i mammans knä.

Sommaren har precis visat sig med några varma dagar och jordgubbarna har blivit uppätna till sorlet av de små grodorna. Finns det något mer att önska sådana dagar? Semester? Japp, det har också undertecknad. Saker att förundras över? Visst finns det också i överflöd. Tänkte här och nu rada upp några av sakerna som jag blir frustrerad/fundersam/helt paff av.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Dokumentären om Ljusnarsberg, ”Nationens hjärta”, finns det ganska mycket att säga om. En hel del trångsynthet som jag blir lika förvånad över varje gång. Jag går inte vidare där, utan nöjer mig med att jag blev förvånad över hur bra Christer Lindström passar både i rutan och etern. Ni som inte har haft nöjet att besöka en av hans auktioner bör göra det. Det finns dock risk att inte alla saker hinner gå under klubban då han minst sagt har talets begåvning.

Vi besökte SF i början av året för att se ”Bamse och häxans dotter”. Vi är min sambo och våra tre barn på fyra och sex år, samt minstingen på två månader. Lite förvånad blir jag när vaktmästaren säger att minstingen behöver biljett.

Smaka på den. En kille på två månader ska betala fullt pris för att sitta och bli ammad i mammans knä. Vaktmästaren var dock human och mänsklig och jag behövde inte betala, men jag tog gärna upp diskussionen med SF på olika chattforum. Förklaringarna svängde nästan lika ofta som innehållet i Skalmans skal.

Alla ska betala.

Vi har ett avtal där alla ska betala. (Verkar inte gälla alla filmer, på vissa föreställningar så får småbarn följa med gratis.)

Vi måste veta hur många som finns i salongen. Eller den bästa: Tänk om bäbisen stör.

Ja säger jag. Vad händer då? Då får vi gå ut, precis som alla som stör får göra på en bio, eller?

En annan sak att fundera över är servicen, eller snarare bristen på service från SJ:s sida. Var ute och åkte tåg i dagarna och klantig som jag är så glömde jag en väska på tåget vid ett tågbyte. Min sambo påminde mig glatt om detta och nu börjar jakten. Efter sju sorger och åtta bedrövelser så får jag äntligen tag i en person på SJ. Jag förklarar mitt ärende: att min väska glömdes på tåget i Örebro och att jag vill få kontakt med någon som kan hjälpa mig att ställa av den i Hallsberg (tågets slutstation) så att jag kan komma och hämta den direkt med nästa tåg. Borde vara lätt, men icke. Om jag nu inte hade dator, medicin eller viktiga nycklar så vill inte SJ-killen i telefonen ringa upp dem på tåget/någon i Hallsberg, för att ”de kan bli irriterade om han ringer”. Det bästa jag kan göra är att fylla i ett formulär på nätet.

– Men HALLÅ!!!! Väskan finns några mil bort och jag vill bara vara försäkrad om att den finns där så att jag kan hämta den …

Nix kolifix, det gick inte. Anmälan på nätet gjorde jag. Nästa dag ringde jag. Svaret? Tappade du väskan i går? Nej, nej, det kan dröja upp till 10 dagar innan vi vet om den har kommit till hittegodset. Gissa om jag är nöjd med servicen på SJ och SF? Dock ska tågkonduktören på Tåg i Bergslagen ha en eloge som försöker hjälpa mig trots att hon inte har något med det hela att göra.

Nu ska denna underbara dag avslutas med film med barnen. En film som garanterat inte visas hemma hos Annie, Jan, Ebba, Anna eller Jimmie. Vi ska nämligen se Robin Hood. Efter kvintettens hot om misstroendeförklaring för att flyget ska kosta 80 kronor mer på inrikesflygen och att de som tjänar mer ska bidra mer så känns filmen än mer angelägen än vanliga dagar.