Ledare. Ronnie Edvardsson .

2017-03-25 07:00
Ronnie Edvarsson undrar om han skulle få lika många ryggdunkningar och Facebookgrupper som Peter Springare till stöd för sina åsikter om han skulle börja blogga om sitt liv som lärare.  Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
Ronnie Edvarsson undrar om han skulle få lika många ryggdunkningar och Facebookgrupper som Peter Springare till stöd för sina åsikter om han skulle börja blogga om sitt liv som lärare. 

Jag och Peter Springare

Jag ser inte någon vits med att skylta offentligt med vad eleverna gör, lyckas med, eller misslyckas med. 

Även utan att själv ha tillgång till sociala medier så tycker jag att jag har kunnat följa Peter Springare och hans tankar ganska bra ändå. Hans tankar och uppsåt tycker jag är ganska lätta att följa. Har han gjort något olagligt? Nja, det får väl tiden utvisa. Är det moraliskt rätt att göra det? Tveksamt enligt mig. Det finns dock en aspekt som gör mig än mer fundersam och det är alla ryggdunkningar som förekommer i detta fall.  


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


 – Vad skönt att äntligen någon säger sanningen. 

– Det är detta vi har vetat hela tiden, och så vidare …

Vad är det vi har vetat? Egentligen ingenting i form av dessa inlägg i alla fall. För att veta varför saker händer så behöver man titta på orsakerna till det. Varför hamnar brotten på hans skrivbord? Varför gör de misstänkta/åtalade dessa brott? Hur kan man förebygga det? Det är frågor som vore mycket mer intressanta att prata om och mer lönande i längden.

Jag är lite nyfiken på om jag skulle få lika många ryggdunkningar och Facebookgrupper till stöd för mina åsikter om jag skulle börja blogga om mitt liv som lärare? Jag skulle kunna berätta om vilka elevers arbeten jag hela tiden saknar. De elever som aldrig lyckas på proven. De som aldrig har med sig material eller kommer utsövda till skolan med frukost i magen.   

Vore inte det bra? Att vi äntligen får veta sanningen? Det vi ”alltid” har vetat? ...

… eller kan det vara så att det är ”fel” sanning som uppenbarar sig i mina exempel? 

Borde inte frågorna om varför dessa elever inte når målen, varför de inte kommer i tid, utsövda med frukost i magen, vara mer intressanta än att jag skriver att det förekommer och att hen återigen ”misslyckas”?

Jag ser inte någon vits med att skylta offentligt med vad eleverna gör, lyckas med, eller misslyckas med. Samhällets (mitt, skolans, föräldrarnas, elevernas, myndigheters, personer i vår närhets) roll tillsammans är att förebygga och försöka få ett bättre samhälle där så många som möjligt lyckas. Där vill jag se en större debatt och jag tycker det är synd att Peter Springare och hans anhängare inte tycker att den vägen är den rätta att gå.

Vägen dit är inte att slå in öppna dörrar. Men det är lättare att göra det och därför är det mer förekommande än att väcka problematiken kring dessa ämnen. Om energin som växer hos människor vid liknande ”avslöjanden” kunde läggas på förebyggande arbeten så skulle samhället nå mycket längre. 

Tack för denna gång.