Ledare.

2016-12-31 09:30
”Det är inte första gången Länstrafiken nobbar mig, faktum är att jag, trots att jag gillar kollektivtrafik, helst skulle avsluta mitt förhållande med bolaget”, skriver Johan T-Katiska Bild: Hasse Holmberg/TT
”Det är inte första gången Länstrafiken nobbar mig, faktum är att jag, trots att jag gillar kollektivtrafik, helst skulle avsluta mitt förhållande med bolaget”, skriver Johan T-Katiska

Det återkommande busseländet

Alternativet till bilismen är bristande och de framtidsvisioner som redogörs för i programmet känns mer som en övning i inbillning än realistiska mål.

Klockan är efter fyra på eftermiddagen. Det är kallt, mörkt, dåligt skottat och jag har en tid att passa.

Tiden går...


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


En timme senare är jag hemma. Fast jag skulle inte åka hemåt med bussen, jag skulle iväg hemifrån. Länstrafiken Örebro har trots sällan tidigare skådade möjligheter att nå ut till resenärer inte lyckats med att signalera att resan tills vidare är inställd. Arbetsmiljöverket har utfärdat ett skyddsstopp, det är inte något orimligt och de har nog en bra anledning till detta.

Inställda bussar kan jag ta oavsett hur besvärligt det än må vara. Länstrafikens misslyckande att på ett tillgängligt vis annonsera det kan däremot bara kokas ned till inkompetens. En lapp bredvid den inglasade tidtabellen vid busstoppet hade besparat mig en del besvär. Eller ännu bättre: de kunde ha låtit bli att visa de inställda resorna tillsammans (!) med de andra bussresorna på nätet.

Efter 1. en timme vid busstoppet, 2. två telefonsamtal, telefonkö plus ytterligare väntan under samtalen, 3. en promenad hem och 4. ett par klick i min webbläsare så kan jag slutligen läsa att bussen är inställd.

Det är inte första gången Länstrafiken nobbar mig, faktum är att jag, trots att jag gillar kollektivtrafik, helst skulle avsluta mitt förhållande med bolaget. Som det ofta är med separationer handlar det inte om en sista dramatisk "avgörande" händelse. Det rör sig om ett antal händelser under årens lopp och jag betvivlar att bara jag drabbas.

Biljettbekymmer som på grund av slarv resulterade i en tilläggsavgift och taskigt bemötande, eller brist därav, när jag bestred detta. Bussar som kör förbi en trots att man är i tid — att springa vinkande mot bussen var inte nog för att uppmärksamma föraren om min avsikt — och rasistiska kommentarer från en anställd som nog skulle göra sig bättre i rollen som dörrstopp än chaufför. Människoförakt är inte optimalt i ett serviceyrke.

I Örebro läns regionala trafikförsörjningsprogram för perioden 2012–2016, samt förslaget för nästkommande period, kan en överblicka kollektivtrafikens målsättningar. Båda dokumenten anger förbättringar i resenärsinformationen som delmål. Målen är inte dåliga och att gnälla på kollektivtrafiken är som att tala om det dåliga vädret. Det är en slentrianmässig impuls folk helst vill kväsa, men det är svårt när det man ser är slask och molniga skyar.

Inne i Örebro tycker jag att resandet fungerar hyggligt. Det är däremot en liten tröst för den andra hälften av invånarna som bor ute i länet. Alternativet till bilismen är bristande och de framtidsvisioner som redogörs för i programmet känns mer som en övning i inbillning än realistiska mål. År 2025 har ”Örebroregionen Sveriges mest nöjda resenärer” heter det.

Och visst, om förbättringarna fortsätter i samma takt som i dag blir det i alla fall ekonomiskt. De behöver ju bara återvinna tidigare rapporters fortfarande giltiga problemformuleringar
i framtida skrifter!

"Återvinning"... Ja, det är alltid något. Det tar dock inte folk dit de ska när de behöver det.