Reportage.

2017-04-10 08:46
Elisabeth Åsbrink kommer att berätta om ett speciellt år som har format vår moderna historia och hur världen ser ut i dag. Bild: Eva Tedesjö
Elisabeth Åsbrink kommer att berätta om ett speciellt år som har format vår moderna historia och hur världen ser ut i dag.

Flerfaldigt prisade författarinnan Elisabeth Åsbrink till Svalbo café

Nu på söndag kommer Elisabeth Åsbrink att berätta om sin senaste bok 1947 som nominerades till Augustpriset.

”Jag blev alldeles knockad av vad som hände då så jag skrev en skildring av själva året 1947”, säger Elisabeth Åsbrink.

Tanken var egentligen att skriva en bok om den svenska nazisten Per Engdahl, men under researchen kom Elisabeth Åsbrink över två tidningar från 1947 som hon läste från första till sista sidan och då ändrades boken innehåll.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


– Faktum är att det året har format mycket av hur världen fungerar i dag, på både gott och ont. Jag har skrivit en mosaik över händelser från 1947 som sammanfogas till en stor bild. Det är ett väldigt spännande år.

En av dessa historier som skildras i boken är den om tio-åriga Jozéf som befinner sig i ett tyskt flyktingläger för barn vars föräldrar har mördats av nazisterna. Nu ska han fatta ett livsavgörande beslut.

– Min pappa som fanns i ett FN-drivet flyktingläger var ett av tusentals barn som fanns i den gigantiska ruin som Europa var förvandlat till för bara 70 år sedan, säger Elisabeth Åsbrink.

Fick en stressrelaterad sjukdom

Hon förklarar att efter sex års förödande krig var den allmänna uppfattningen att det aldrig någonsin skulle få ske igen. Det var närmast en moraliskt skyldighet att se till att världen skulle bli bättre och att fascismen aldrig skulle få en chans att återvända. I dag vet vi att det inte lyckades.

– Där spelar den svenska nazisten Per Engdahl en enormt viktigt roll för att nazismen överlever internationellt. I dag måste vi vara väldigt vaksamma för att inte mista det som skapades efter andra världskrigets slut. Det gäller att vara rädd om pressfriheten, yttrandefriheten och faktiskt demokratin, säger Elisabeth Åsbrink.

Med en gedigen journalistkarriär bakom sig med arbete på bland annat radions Eko-redaktion och SVT:s Rapport, Aktuellt och Uppdrag granskning ser hon sig numera först och främst som författare och journalist i och andra hand.

– Det var väldigt stressigt att vara journalist på SVT och till slut fick jag en stressrelaterad sjukdom som gjorde att jag ställde mig frågan vad jag ville göra med livet. Jag valde att satsa på det jag innerst inne alltid velat göra och blev författare.

En ”all in”-personlighet

När hon arbetar med en bok researchar och skriver Elisabeth Åsbrink samtidigt mot en deadline. Det tog 14 månader att bli färdig med 1947. 

– Jag skärmar av mig in i en bubbla. Mina barn är utflugna och min man är väldigt förstående vilket underlättar författandet. Jag är en ”all in”-personlighet som inte klarar av att göra något med vänster hand vid sidan av.

Trots att hon har fått både Augustpriset för boken Och i Wienerwald står träden kvar, Dansk-svenska kulturpriset och staden Warszawas kulturpris för samma bok så är det svårt att leva på att vara fackboksförfattare.

– Jag har fått priser i fackboksklassen och om man jämför
hur en Augustvinnande fackbok säljer så rör det sig om omkring
20 000 exemplar medan en skönlitterär vinnare säljer minst 100 000 exemplar, säger Elisabeth Åsbrink. 

”Bergslagen är sinnersten för mig”

Nästa projekt blir en bok om Sverige. Mer vill Elisabeth Åsbrink inte berätta. I maj börjar arbetet efter att föreläsningsturnén är över.

– Då kan jag gräva ner mig i arbetet med min nästa bok. Jag ska visserligen åka utomlands i samband med att 1947 släpps på främmande språk. Sammanlagt är den översatt till elva europeiska språk men den mesta tiden fram till nästa deadline kommer att handla om arbetet med den nya boken.

Att komma till Svalbo café och Bergslagen är lite speciellt för Elisabeth Åsbrink.

– Bergdlagen är sinnersten för mig. Jag tycker att de skimrande stenarna från gruvdriften är så vackra och brukar ta med sådana när jag är i Bergslagen. Det finns en liten samling sinnersten på min balkong i Stockholm, säger Elisabeth Åsbrink.

Elisabeth Åsbrink

Bibliografi

• Smärtpunkten 2009

• Bläck: tatueringar, hud, minnen. Tillsammans med fotografen Björn Abelin 2010

• Och i Wienerwald står träden kvar 2011

• 1947 2016

Utmärkelser

Jarl Alfredius stipendium 2010

Augustpriset för bästa fackbok 2011 för Och i Wienerwald står träden kvar

Dansk-Svenskt kulturpris 2013 Och i Wienerwald står träden kvar

Ryszard Kapuscinski-priset 2014 Och i Wienerwald står träden kvar

Källa: Wikipedia