Vi behöver inget hemmafrubidrag undertecknat KD

Ett medborgarförslag om att införa vårdnadsbidrag i Ljusnarsbergs kommun har behandlats i Kommunstyrelsen. Saken ska nu upp i Kommunfullmäktige och jag hoppas och tror att det blir ett nej. Bidraget är tänkt att öka möjligheten för föräldrar att vara hemma med sina barn mellan ett och tre års ålder. När förslaget drevs igenom på riksnivå var kärnan i retoriken att man strävade efter en mjukare övergång mellan föräldraledighet och arbetsliv.

Jag erkänner gärna att jag nyttjat vårdnadsbidrag tidigare. Uppenbarligen skulle jag ha gynnats om Ljusnarsberg haft den ordningen för två år sedan. Trots att jag gick miste om 36 sköna tusenlappar på ett år att sätta sprätt på så var jag glad att vår kommun inte hoppat på trenden att införa bidraget. Jag vill inte låta min plånbok styra min uppfattning. Även om jag tar del av bidrag och förmåner som finns är jag inte alltid enig i dem.

En dagisplats kostar samhället cirka 13 000 kronor i månaden och maxtaxa för föräldrarna är 1 261 kronor för ett barn/månad. Ett vårdnadsbidrag utgör ett skattefritt bidrag på 3000 kr för dem som inte har sitt barn i barnomsorg. Alltså en billig lösning för kommunen. Vid en första anblick kan ju detta synas vara en ”win-win situation”. Billigare för samhället och valfrihet för familjen.

Jag tror inte att det är så enkelt. För att kunna vara hemma med sitt barn behövs en så god ekonomi i familjen att man klarar sig på en lön. Det är få förunnat att ha den situationen och bidraget blir istället shoppingpengar för redan starka familjer. Jag tror inte vi behöver ett hemmafrubidrag. För det är så det oftast blir, ett bidrag för att kvinnor ska kunna vara hemma med barn. Inte för ett ögonblick tro att detta skulle medföra att män i högre grad stannar hemma hos barnen. Män tjänar i snitt bättre än kvinnor och därför blir ett vårdnadsbidrag ytterligare ett sätt att cementera könsmaktsordningen. Det är upp till varje familj att bestämma hur man fördelar roller. Något annat skulle jag aldrig hävda. Dock menar jag att samhällets bidragsordningar ska vara mer könsneutrala än ett vårdnadsbidrag är i praktiken.

En annan sida med vårdnadsbidrag är att det tenderar att hålla invandrarkvinnor hemma. Den erfarenheten har också gjorts i Norge där ”kontantstøtta” är motsvarigheten till vårdnadsbidrag. Många invandrarkvinnor står utanför arbetsmarknaden av olika orsaker och ett vårdnadsbidrag är därför ett välkommet tillskott till försörjningen. Samhällsekonomiskt skulle alla tjäna på att dessa kvinnor kom ut i arbetslivet. Kvinnorna är en stor resurs och som sådan ska vi se dem. Vi behöver dem och deras bidrag till den allmänna välfärden och de behöver ett arbete för att komma in i samhället och få samma möjligheter som oss andra. Barn i invandrargrupper har ett extra stort behov att komma in i förskoleverksamhet tidigt för att erövra det svenska språket. Det blir därför extra stigmatiserande när dessa barn inte får möjlighet till den språkdusch förskolan innebär.

Tro inte att jag är en okritisk dagisförespråkare som menar att alla barn till varje pris ska in i förskolan. Jag har tills nu låtit mina yngsta barn vara hemma och istället regelbundet gått till öppna förskolan för att de ska få möta andra. Men jag vurmar mer för dem som inte har möjligheten att välja. In med mer pengar i förskolan. Se till att de ynka 3000 kronorna som ändå inte räcker att vara hemmafru, eller för all del hemmaman för, istället går till att göra den bästa möjliga barnomsorgen för alla de barn som har föräldrar som jobbar.