Reportage.

2017-09-06 06:00
  • Här går tranorna på en så kallad stubbåker där sädesaxen inte har plöjts ner i åkern. ”På så sätt kan lantbrukarna skydda andra åkrar”, säger Lovisa Nilsson.   Bild: Johan Månsson
    Här går tranorna på en så kallad stubbåker där sädesaxen inte har plöjts ner i åkern. ”På så sätt kan lantbrukarna skydda andra åkrar”, säger Lovisa Nilsson. 
  • Lovisa Nilsson med den infångade tranungen som ska märkas. Bild: Johan Månsson
    Lovisa Nilsson med den infångade tranungen som ska märkas.
  • Lovisa Nilsson jagar i kapp en icke flygfärdig tranunge som ska fångas in. Bild: Johan Månsson
    Lovisa Nilsson jagar i kapp en icke flygfärdig tranunge som ska fångas in.

Forskning ska skydda åkrar från hungriga tranor

Tranan är en fågel som har ökat starkt sedan den blev skyddad inom EU. Vid Kvismaren söder om Örebro har upp mot 19 000 räknats samtidigt inför höstflytten söderut.

”Det är klart att det blir en stor påfrestning för de bönder vars åkrar invaderas av hungriga tranor”, säger Lovisa Nilsson, tranforskare på SLU vid institutionen för ekologi på Grimsö forskningsstation i Riddarhyttan.

 

Hennes avhandling kom förra året och nu forskar och arbetar hon på Viltskadecenter på Grimsö. I Sverige fridlystes tranan redan 1979 och i dag har beståndet ökat till över 100 000 tusen individer i landet, enligt Lovisa Nilsson.

Hon menar att det finns två effektiva sätt för lantbrukare att skydda sina åkrar mot hungriga tranor.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


– Ett sätt är att inte plöja ner de kapade axen efter skörd utan låta dessa stå kvar som så kallade stubbåkrar nära tranornas övernattningsområden ute i våtmarker. I sådana åkrar är det gott om spillsäd kvar mellan axen och tranorna söker gärna föda så nära sina övernattningsställen som möjligt.

– Det andra är att skrämma tranorna på olika sätt. Det kan ske med gasolkanoner som låter väldigt mycket, eller med plywoodfigurer eller mer traditionella fågelskrämmor, säger Lovisa Nilsson.

Anställd transkrämmare

Hon förklarar att länsstyrelsen har en anställd transkrämmare nere vid Kvismaren. Denne skrämselkonsulent måste hela tiden variera sin skrämseltaktik för att tranorna inte ska vänja sig vid det han utsätter dem för. Lantbrukare kan vända sig till länsstyrelsen för att få ut ersättning för skador på sina skördar precis på samma sätt som tamdjurägare kan göra det efter ett rovdjursangrepp. I norra delen av länet är skadorna än så länge ringa på åkrarna.

– Men det har börjat samla sig tranor vid Finnåker vid Fellingsbro. Blir de för många kan det bli problem, säger Lovisa Nilsson.

En del av forskningen på tranorna har gått ut på att märka dem med GPS-sändare för att kunna följa hur de flyttar genom Europa via GSM-nätet. Det går numera till så att forskarna springer i kapp ungar som inte har hunnit bli flygfärdiga och sätter GPS-sändare på ett ben.

– En sådan sändare väger 40 gram och är solcellsdriven vilket gör att den kan skicka signaler i flera år innan den tar slut, säger Lovisa Nilsson.

Flytten problem för jordbruket

Satellitsignalerna visar att tranorna flyttar från Sverige i ett stråk över norra Tyskland, mittersta Frankrike och ända ner till Spanien. Det verkar som att tranorna har lärt sig att flytta mellan så kallade Natura 2000-områden genom Europa.

– Det är områden som EU har skyddat och som innehåller bland annat våtmarker som tranorna övernattar i och lämpliga områden att söka föda på, säger Lovisa Nilsson.

Tranan är en allätande fågel som tar det den kommer över. När den häckar i skog och mark kan det röra sig om smådjur som grodor och fågelungar, insekter, och vegetabilier som bär och frön. Den är också starkt revirhävdande under häckningen och ett tranpar accepterar inte andra tranor på sitt revir när de har ungar.

Det är när tranorna flyttar som det kan bli problem för lantbruket.

– Då ansamlas de i stora mängder på ställen som vid Kvismaren där det finns gott om mat inför flytten söderut och då kan de stanna i upp till en månad.

– Det är viktigt att olika samhällsintressen kan enas om hur det ökande antalet tranor ska hanteras. Det rör sig om lantbrukare, ornitologer och myndigheter som måste jämka ihop sina intressen så att människa och tranor kan leva tillsammans även i framtiden, säger Lovisa Nilsson.